Jag är rubbad..
Har precis lugnat ner mig från en liten panikattack!
Jag klarar inte av när det blir några ändringar i schemat. Jag hade ställt in mig på att börja halv fyra och så ringer de från jobbet och ber mig komma in tidigare, liksom vid 12. Blir en sådan krock i min hjärna då så vet inte vart jag ska ta vägen.
Kan ju inte tacka nej heller, känns alldeles för elakt och framfrallt sjukt. Jag är 21 år och ska klara av att jobba många timmar och klara av om det inte blir som man tänkt sig. Blir till att ställa om allt i mitt huvud och göra om alla tider och rutiner så det fungerar för hur dagen kommer att bli. Det ska gå bra. Det är roligt på jobbet så jag får tänka på det och bara köra på som vem som helst skulle ha gjort. De flesta skulle ju inte tycka det var några problem med att ändra på tiderna när det gäller mat och sådär men för mig blir det jobbigt.
Det är i sådana här situationer jag faktiskt märker att jag inte riktigt har blivit frisk än. Det kommer ta tid och det är svårt för folk att förstå men det är såhär det är nu och jag jobbar på att få bort mina tvångsgrejer och rutiner. Klart det är bra att ha rutiner men inte när de blir sjuka och att man har väldigt svårt att rubba dem. Alla dagar kan inte vara den andra lik. Så fungerar livet.
Jaja nu fick jag det här ur mig också. Dags att kolla upp vilket tåg jag ska ta. Lockar inte att ta sig ut när man ser att det är snöstorm utanför fönstret :/
Hej då!
